Niklas håller tal för alumnerna

Niklas tal till cohort 15

Måndagen den 12 juni var det dags för cohort 15 att ta sin examen från vårt ledarskapsprogram. Under två tuffa år har de kämpat och gjort skillnad för sina elever. Likt tradition så höll en av ledarna ett tal för sin avgångsklass. 


Nedan kan du läsa Niklas Genchels tal till sin avgångsklass cohort 15.

För två år sedan hade jag inte valt att ställa mig här och tala. Detta är faktiskt första gången jag håller ett formellt tal. Tidigare tänkte jag att det säkert fanns någon annan som kan göra detta bättre än mig och att det är jobbigt att göra något så utmanande när jag istället bara kan sitta med och kolla på när andra gör jobbet medans jag äter och dricker gott. Men av att ha varit en del av Cohort 15 så har jag blivit inspirerad. Jag har sett hur ni utmanar er själva på olika sätt; sommarinstitutet inleddes med spontandans som energizer och alla delade med sig av sin djupaste livshistoria, i klassrummet jobbar någon med meditation och en annan livar. Vissa dyker även upp i tidningar, radio eller tv-rutan. När jag varit en del av en grupp som denna blir man ju bara taggad för utmaningar som denna!

Innan jag träffade mina elever för första gången sa en kollega till mig: Niklas, om du överlever det första året här, så klarar du allt.

Jag kommer så väl ihåg min första lektion med mina nior på Hjällboskolan. Jag började med en lek där eleverna skulle gissa på vem jag var genom tre påståenden där ett var sant och två falska. Sen skulle eleverna göra samma sak med varandra. Det gick hur fint som helst – de första 6 och en halv minuterna. Sen hade eleverna blivit bekväma. De började snacka högljutt, någon skrek. De rörde sig runt i rummet och sen var inte alla i rummet. Det var KAOS!

Efter lektionen träffade jag på Stina i vårt arbetsrum och jag slängde mig ner i en stol, berättade om min upplevelse och var helt slut. Lektionen kändes som en arbetsvecka. Bara det att jag hade 14 lektioner kvar denna vecka och att jag skulle börja nästa lektion om 10 minuter! Jag tror de flesta av oss hade liknande upplevelser i början. Det var tufft många stunder! Men vi klarade det första året, och nu det andra. Vi har nog alla med oss många roliga, konstiga och utmanande minnen med eleverna.

Och min kollega hade rätt – nu känns det som vi klarar allt. 

Vi har alla här en tvärvetenskaplig kompetens som förmodligen ger oss andra perspektiv än de som studerat till lärare direkt. Detta är del i varför vi är speciella och kan bidra som ledare i skolan och i samhället. Men jag tror vårt viktigaste bidrag till en likvärdig skola handlar om vår samstämmighet i vad vi står för. Vi är samstämmiga i ord och handling kring trygghet, delaktighet och att alla är välkomna. Jag kommer ihåg att direkt på sommarinstitutet bjöds alla in på en uppsjö av aktiviteter av varandra – klättring, brädspel, glassätning, bastubad,  bollsport med mera. Det var som en lekplats för vuxna. På universitet har i princip alla föreläsare berömt oss för stämningen i gruppen. Och för mig känns det som att träffa nära kollegor när jag kommer på närträffarna även att vi bara träffas några dagar varje termin.

Den ger oss förutsättningar att skapa liknande känsla med trygga, engagerade, vetgiriga, öppna och modiga elever som har framtidstro!

Vi är också samstämmiga i vad vi vill. Vi vill bli den bästa ledaren och läraren för våra elever. Och som vi jobbar för det! Vi som grupp är levande exempel på att uttrycka vår vilja att lära. Det är som att vi inte får nog av kunskap. Om någon har testat en sak i klassrummet som funkat vill alla veta allt om det. Frukostar, raster, kvällar, bilresor – all tid som inte är i klassrummet på närträffarna utnyttjas maximalt för att lära sig nya förklaringsmodell för ljudvågor eller en ny stödmall för kamratbedömning. Till och med när vi dricker öl ihop pratar vi om skola skola och skola.

I denna grupp har vi nog alla trivs och frodas, och åtminstone jag har fått vänner för livet. Jag är helt säker på att den här gemenskapen som har tillsammans ger oss styrka i våra roller som lärare. Och jag är helt övertygad om att känslan som vi har skapat i Cohort 15 smittar av sig ut till eleverna. Den ger oss förutsättningar att skapa liknande känsla med trygga, engagerade, vetgiriga, öppna och modiga elever som har framtidstro!

En sånhär energifylld grupp släpper man inte taget om. Jag hoppas att vi kommer fortsätta att träffas och nörda ner oss om skola och livet! För jag tror det är tillsammans som vi gör skillnad!

Niklas Genchel, cohort 15