Vi pratar Genikampen med Karan
Igår kväll avgjordes SVTs Genikampen under en fantastisk final. En av finalisterna i serien var Karan, som går vårt ledarskapsprograms andra år och undervisar på en skola utanför Stockholm. Vi tog tillfället i akt och satte oss ned med Karan för att pratade lite om hans resa i Genikampen.
Vad tar du med dig från din tid i Genikampen?
Det är viktigt att inte ha förutfattade meningar om folk. Under Genikampen bodde alla deltagare väldigt tätt och vi var tvungna att lära känna varandra. Jag tycker det var en häftig och fantastisk upplevelse att få lägga mycket tid på att lära känna alla. Det var utvecklande för mig själv och de relationer man byggde upp var viktiga. Det här ligger nära mitt arbete i skolan. Som lärare får man absolut inte ha förutfattade meningar om sina elever. Precis som i Genikampen, behöver jag lägga tid på att lära känna mina elever. Ju mer öppensinnad man är desto bättre blir relationen. Man kan alltid lära massor av varandra, oavsett situation. I Genikampen var det extra viktigt att lära känna varandras styrkor och svagheter för att komma framåt i tävlingarna. Samma är det med mina elever, för att vi ska ta oss framåt i skolarbetet. Det är naivt att tro att alla människor är likadana och kan lika mycket.
En annan lärdom jag kan koppla direkt till mina elever är känslan av att det är totalt blankt efter en genomgång. I klassrummet har det hänt att jag gått igenom något på ett, enligt mig, utförligt sätt och sedan när jag ställt en kontrollfråga är det knäpptyst. Precis det hände mig i programmet. Det var en av mina lagkamrater som gav mig viktig information samtidigt som jag räknade, det vill säga mitt fokus var någon annan stans. I den pressade och stressade situationen gick informationen jag fick bara in och ut. I efterhand har den här händelsen fått mig att fundera över hur viktigt det är att ha med sig att stress påverkar förmågan att lyssna. Jag kommer att ta med det till mina lektioner, att minsta lilla blick från en kompis kan göra att en elev förlorar fokus.
Vad tycker du har varit roligast?
Att tävla! Jag sa i något program att tävlingen kändes som en enda lång svensexa. Jag älskar att tävla och framförallt när man får göra det under så proffsiga former som det faktiskt var under Genikampen. Allt i arrangemanget var seriöst och tävlingsområdena som var matematik, logik och fysik är mina favoritområden. Det var total eufori!
Vad kommer du att sakna mest?
Alla sköna dialoger med lagmedlemmarna och motståndarna! Utanför inspelningarna hade vi mycket tid att bara hänga, spela spel och diskutera olika saker. Vi är alla reflekterande och analytiska som personer. Det fanns en vilja hos alla att bli bättre. Dit vill jag komma med mina elever. Om man är öppen och ärlig med sina styrkor och svagheter hjälper man laget. I våra dialoger under Genikampen kunde vi komma fram till vilka spetskompetenser var och en hade. Det var värdefulla diskussioner i sig men även för tävlingen. Man brukar säga att de mest begåvade lär av sig själva och av andra. Mediokra lär av sig själva och idioter kan allt. Alla som jag träffade på Genikampen var benägna att lära av varandra!
Jag tycker det säger rätt mycket om oss människor. Vi är aldrig fullärda och kan hela tiden utvecklas genom att ha ett fördomsfritt förhållningssätt och därmed lära av andra. Jag lär mig massor av mina elever varje dag!
Vill du följa i Karans fortspår och påbörja en fantastisk ledarskapsresa med Teach for Sweden?
